Brödrafejden i Spelnäs, Sunne 1637

Min morfars farmors farfars
farfars farfars farfars far Jöns...


...var bonde i Spelnäs i Sunne socken
under slutet av 1500-talet och en bit in
på 1600-talet och då Jöns dog så tvistade
två av sönerna, Per och Jöns Jönsson,
om arvslotten - dvs hemmanet i Spelnäs.

Denna brödrafejd slutade med att Jöns
dräpte Per och sedan flydde till Norge,
där han blev kvar i 17 år!

Pers änka Dordi inledde i sin tur
en förbindelse "i förbjudet led" med sin
avlidne makes systerson och för detta dömdes hon till döden.

Både Jöns och Dordi friades dock.
Min koppling till den dräpte
bråkstaken Per vid Spelnäs

Min morfars farmors farfars farfars farfars farfar
Per Jönsson (15??-1637)
Bonde och nämndeman i Spelnäs.
Dräpt av sin bror Jöns.
Gift med
Dordi Eriksdotter (1585-16??)
De får bl a sonen...
Min morfars farmors farfars farfars farfars far
Erik Persson (1612-?)
Bonde i Gårdsjö, Sunne
Gift med
Gertrud Olofsdotter (16??-?)
De får sonen...
Min morfars farmors farfars farfars farfar
Per Eriksson (1639-1738)
Bonde i Spelnäs, Sunne
Gift med
Dordi Persdotter (?-?)
De får bl a sonen..
Min morfars farmors farfars farfars far
Erik Persson (1690-1737)
Bonde i Spelnäs, Sunne
Gift med
Karin Ersdotter (1704-1785)
De får fem barn och ett av dessa heter...
Min morfars farmors farfars farfar
Mattes Eriksson (1731-1814)
Bonde i Spelnäs & By, Sunne
Gift 1757 med
Marit Andersdotter (1739-1813)
De får 7 barn. Ett av dessa är...
Min morfars farmors farfars far
Jon Matsson (1774-1840)
Bonde i By, Sunne
Gift 1796 med
Ingeborg Larsdotter (1779-1833)
De får 6 barn och ett är...
Min morfars farmors farfar
Erik Jonsson (1799-1847)
Bonde i By, Sunne
Gift med
Maria Persdotter (1810-1843)
De får 4 barn. Ett av dessa heter...
Min morfars farmors far
Per Eriksson (1829-1899)
Bonde i By, Sunne
Gift med
Kerstin Olsdotter (1831-1898)
Paret får fyra barn varav ett är...
Min morfars farmor
Karolina Persdotter (1865-1948)
Gift 1886 med J. P. Jonsson (1862-1851)
Gårdfarehandlare i Vattlång, Harmånger
De får tio barn och ett av dessa heter Erland...
Min morfars far
Erland Jonsson (1888-1950)
Murare i Vattlång, Harmånger
Gift 1886 med
Eira Lundgren (1892-1949)
De får fem söner och en av dessa heter Arne...
Min morfar
Arne Jonsson (1918-1999)
Gift 1942 med Aina Löjdström (1918-2004).
De får döttrarna Anita och Birgitta...
Min mor
Anita Jonsson (1943-)
Gift 1963 med Lars Bodin (1937-2010)
De får barnen Pernilla och Niklas...
Niklas Bodin (1966-)
Det är jag...och jag har tack och lov ingen bror!

Här kan du läsa hela historien så som den publicerats av Arne Linnarud

En mil norr om Sunne på Frykens västra strand ligger hemmanet Spelnäs. Dess äldre historia bjuder på
ett övermått av dramatik. Händelser som bör ha gett genljud inte bara i resten av socknen utan även i
angränsande delar av landskapet. Eller vad sägs om ett broderdråp, där gärningsmannen rymde och
vistades i landsflykt i 17 år innan fick fri lejd till tinget för att få sin sak prövad. Den dräptes änka inledde
en förbindelse "i förbjudet led" och dömdes till döden. Allt detta under en begränsad tidsrymd, i en enda
by och inom samma familj.

Syskonskaran i Spelnäs
Domböckerna ger oss ganska utförliga uppgifter om en syskonskara vars medlemmar föddes under
senare delen av 1500-talet. Vi känner till åtta av dem, varav två bröder och en syster blev kvar i Spelnäs.

Börit Jönsdotter gifte sig med Elof Persson från det närbelägna Ulvsby och bosatte sig i Spelnäs. Per
Jönsson, nämndeman 1627-32, stannar på hemgården. Jöns Jönsson kräver mot Pers vilja att få ha kvar
sin rättmätiga arvedel. En tredje broder, Lars Jönsson, upptog Spelnästorp på hemmanets mark.

Konflikten
Per verkar ha varit en riktig bråkstake. Han låg ständigt i fejd med brodern Jöns. Denne hade tidigare
varit utflyttad men återvänt till Spelnäs. Per ogillade detta eftersom han ansåg att hemmanet inte kunde
föda ytterligare en familj. Bråket mellan dem gick längre än till ordväxling. Per överföll brodern med
hugg och slag. Jöns hade svårt att värja sig eftersom han var ofärdig i båda händerna, vilket han blivit
efter "en svår sjukdom". Man kan spekulera i vilken sjukdom som drabbat honom. Var det möjligen
ledgångsrumatism eller kunde det vara polio?

Dråpet
Till en storhelg behövde Jöns slakthjälp och begav sig till sin svåger Elof, där han stod och arbetade i sin
smedja. Olyckligtvis befann sig också Per i smedjan. Per började genast träta på Jöns om jorden och om
åverkan av fä och överföll honom handgripligen. Elof försökte dem åt. Jöns höll sina vantklädda händer
för munnen för att skydda sig mot Pers slag. Efter tredje överfallet, medan Elof var ute efter kol, tog Per
upp släggan, höjde den och sade: "Jag blir inte av med dig förrän jag slår sönder huvudet på dig".

Den vettskrämde Jöns trodde att hans sista stund var kommen, tog upp sin kniv ör att förekomma slaget
med ett stick i Pers arm. I samma ögonblick vände Per på sig. Kniven träffade ena axelbenet, slant neråt
och trängde in i kroppen så illa att den träffade hjärtat. Per föll ner död.

Landsflykt
Det finns åtskilliga exempel i äldre tiders domböcker på att brottslingar flydde till Norge för att slippa
rättegång och straff. I hemlandet gick det inte att få fristad. Den som saknade pass och frejdebetyg blev
omedelbart hemsänd. För Jöns återstod endast att så snabbt som möjligt ge sig på flykt. Otvivelaktigt
hade familjen kontakt med Jöns där hann befann sig de sjutton åren. Hur skulle en invalidiserad person
annars klara sin överlevnad? För att i någon mån sona faderns brott gick sonen, unge Jöns, ut som knekt
i stället för Pers måg, Mats Israelsson.

Dordi dödsdömd 1640
När det gäller Per Jönssons hustru, Dordi Eriksdotter, får vi i handlingarna även upplysning om hennes
ålder. Hon var född 1585. Man nämner också att hon har 13 barn i hemmet. En tid efter makens dråpliga
död så hålls bröllop för dottern och under festlgheterna så inleder Dordi en relation med den unge Olof
Eriksson, som lovar henne äktenskap. Detta skedde enligt Dordi "uti dryckenskap och av ren enfaldighet".
Då den unge Olof börjar uppvakta en annan kvinna så bad Dordi dottern att på sin mors vägnar be
länsman Nils Botolfsson i Svineberg tala med kyrkoherden och kräva att Olof höll sitt äktenskapslöfte.
Kyrkoherden förklarade Mose lag och hindren till äktenskap, då Olof var Dordis avlidne mans systerson.
Det vore likvärdigt att inleda förbindelse med sin egen systerson och för detta brott gällde dödsstraff. Vid
rättegången bads för Dordi eftersom följderna av ett sådant brott sällan eller aldrig talas eller undervisas
om bland "enfaldigt folk". Synderskan är dessutom en fattig kvinna som har 13 barn, de flesta små, som
utan henne inte har någon som kan försörja sig.

Rätten dömde emellertid Dordi till döden enligt lagregler ur Tredje Mosebok. Domaren frossar i latinska
uttryck som kan översättas med "eftersom okunnighet om den gudomliga rätten varken hos kvinnor eller
obildat folk på landet förtjänar någon ursäkt, liksom inte heller onykterhet, vilka är de gärningar som
begåtts av den åtalade".
Olof rymde så fort han fick veta konsekvenserna av sitt handlande.

Domen visar hur den mosaiska lagen ända fram till 1734 års lag haft inflytande på lagstiftningen. När Karl
IX år 1608 på nytt stadfäste Kristofers landslag påbjöds att "uti högmåls- och andra sådana grova saker
som äro mened, Guds lastande, svärjande, dråp, hor, blodskam..."
man skulle rätta sig efter "Guds lag, som
i den Heliga Skrift är författad". I praktiken upphävdes alla dessa dödsdomar i högre rätt. Att Dordi blev
benådad ser vi av protokollet från rättegången många år efteråt mot svågern Jöns, då hon uppträder som
målsägande.

Rättegången mot Jöns 1654
Efter 17 år i landsflykt fick Jöns fri lejd till tinget, där han återger händelsen ur sitt perspektiv. Flera i
nämnden kunde försäkra att det alltid var Per som var skuld till de ständiga bråken bröderna emellan.
Då ska man veta att Per bara några år tidigare varit en av nämndemännen. Svågern Elof var vid tiden
för rättegången avliden. Vittnen kunde emellertid återge Elofs berättelse att Per hotat Jöns till livet.
Rätten fann att Jöns begått dråpet "trängder" och frikände honom. Han ansågs tydligen ha lidit nog.
Dock skulle han betala målsägandena 30 riksdaler förutom att sonen gått knekt.

Källor: Arne Linnarud, Fryksdals härads domböcker


Annat ur dombok över Fryksdals häradsting rörande dessa personer

1634
Vid hösttinget får Per Jönsson böta för oljud vid tinget. Hustru Dordi
bötfälls vid samma tillfälle för skällsord. Anledningen till att paret är
kallade är att Dordi ska böta, då hon slagit sin grannhustru Ingel,
som även hon får böta för ohöviskt ord inför rätten och för skällsord.
Det var nog livat den där höstdagen på tinget.

1655
Under vårtinget anmäler änkan Dordi klagomål över Bryngel Jönsson,
son till hennes svåger Jöns. Han ska ha besvärat henne angående den
friande dom hans far fått. Rätten varnar för sådant lagbrott.