1750 är Per Bryngelsson från Askersby en av de drivande vid vårtinget då revolutionsstämning råder.
Befallningsmannen Daniel Ekman har
instämt Petter Holsten i Berga för att denne i Norra
Borgeby vid en av landshövdingen anbefalld undersökning
"förhållit sig obeskedligen mot befallningsmannen och
sökt tillfälle göra upplopp och uppror", varit berusad
och våldsam, svurit och satt sig till motvärn
när kronobetjänterna velat föra honom ut.
Därefter har han hållit sig undan i Norge men senare hos
Kunglige Majestät anhållit om fri lejd, varvid han
beskyllt befallningsmannen för manipulation vid fördelning
av kronospannmål. Målet har sin upprinning i denna
spannmålsaffär. Per Eriksson i Ås vittnar,
att eftersom säden varit dålig och sent kommit allmogen
till handa, har man velat få priset sänkt, och större
delen av allmogen i Sunne socken har varit
överens om att låta Petter Holsten författa deras
ansökan till landshövdingen. Petter Holsten begär nu
och får uppskov i målet till nästa dag
(måndagen),
dels för att hans vittnen ej infunnit sig, dels för att han
ej har sina bevis till hands för sitt mål mot
befallningsman Ekman.
Då saken under
måndagen återupptages, uppvisar Petter Holsten lejdebrev
och anhåller samtidigt att hans mål mot befallningsman
Ekman skall
behandlas samtidigt med dennes mål mot honom. Holstens
mål mot Ekman gäller "överfall med hugg och slag" och
att Ekman rivit sönder en del av
hans skrivelser. Dessutom påstås Ekman ha vid en
stämma i bygden betingat sig fri förtäring för
sig och sitt folk utan att vara berättigad därtill, och
slutligen uppges Ekman vid något tillfälle ha varit
berusad under sitt ämbetes utövande. Bönderna
framhåller än en gång att de uppdragit åt
Holsten
att skriva deras inlaga till landshövdingen.
Per
Bryngelsson i Askersby
upprepar flera gånger - trots uppmaning att hålla tyst -
att "om de vilja härför
korsfästa Petter Holsten skulle de korsfästa även
allmogen".
När rätten och
närvarande ståndspersoner påpekar, att målet
ej gäller spannmålsaffären eller allmogens
delaktighet i suppliken, blir det allmänt sorl
härom. Holsten säger sig ej vilja svara i
befallningsmannens åtal, "eftersom herrskapen lägger sig
mot allmogen så att denna ej kan fritt utsäga sina
klagomål". Rätten försöker utröna
varför bönderna är så manstarkt församlade
vid detta mål och vem som bådat upp dem. Det framskymtar
att man
misstänker Petter Holsten, men vittnesmålen ger ej
belägg för hans skuld. Beträffande beskyllningen mot
befallningsmannen för ohederlighet vid
spannmålshanteringen finner rätten honom ha klara papper
därvidlag och i fråga om den påstådda
våldgästningen säger sig Ekman ha erbjudit
betalning, vilken dock efter sedvänjan avböjts. Bevis
på otillbörlig dryckenskap har inte heller framkommit.
För beskyllningarna bötar Holsten 5 daler
silvermynt, och Per
Bryngelsson bötar
likaledes 5 daler silvermynt för "oanständiga utgjutelser".
Allmogen uppmanas att ge sig i väg från tingsplatsen,
och endast den som har laga skäl får stanna kvar på
tingsgården.
Protokollen uppläses,
varefter allmogen anmodas att avträda. Holsten inlämnar en
till rätten ställd skrivelse, vari allmogen dels anför
sig nu vara på
flera sätt så svårt hotad av sina sockenherrar och
patroner, att man ej kan vid detta ting utföra sin talan utan
anhåller om uppskov tills man fått anföra
klagomål hos landshövdingen, dels att man till fullo
instämmer i vad deras fullmäktige Petter Holsten
anfört. Handlingen är underskriven av drygt 30
bönder i Sunne socken, bland annat Per
Bryngelsson i Askersby.
Dessa inkallas nu 2 à 3 i taget för förhör. En
del av dem nekar till att ha satt sina namn
under handlingen och andra säger sig inte ha känt till mera
om innehållet än att det rört sig om klagomål
över spannmålen. Holsten blir under
förhörets
gång alltmer upprörd över deras undanflykter, kan
inte vara stilla utan går fram och tillbaka, varför
rätten låter föra honom ut till ett angränsande
rum.
Återinkallad tar han nämnden till vittnen att han varit
utvisad under förhöret med allmogen.
Efter middagen skickar man bud
efter Holsten, som dock ej vill infinna sig förrän han
blivit färdig med den inlaga han håller på med.
Nämnden beslutar
att han skall hämtas med våld. Men nu har han avvikit
från tingsgården och efter en stund infinner sig en man
med dett brev från Holsten, som meddelar
att han lämnat tinget, missnöjd med behandlingen av
målet och för att han inte fått tala ut mot fogden.
Denne upprepar att Holsten genom att gadda
ihop allmogen gjort sig skyldig till anstiftan av uppror och myteri,
och rätten finner att Holsten genom avvikandet förverkat
lejden, varför han skall
efterslås. Rättegången fortsätter och vittnen
intygar att Holsten vid stämman i Norra Borgeby varit drucken
och otrevlig mot Ekman, slagit näven i bordet
och fått allmogen i upphetsad stämning och dessutom haft
fräckheten att tilltala Ekman med "du". Ett vittne har hört
Holsten uppge att han skulle ha
majoren von Kohten bak ryggen och att det var denne som utverkat lejd
för honom.
Holsten kommer dock ej långt
utan blir snart fasttagen, och rätten beslutar hålla honom
i häkte till fortsatt rättegång vid urtima ting.
Lejden anses bara
ha gällt förseelser mot Ekman före innevarande ting.
Vid ett extra ting 1750-05-14 i Gunnarsby fortsätter målet
mot Holsten...
Källa: Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1741-1750, Gunnar Almqvist
