Sunne 1750: Upprorsmakare Bryngelsson

Min morfars farmors morfars mormors far Per Bryngelsson i Askersby bötfälls vid uppror mot sockenherrar och patroner

”Om de vilja härför korsfästa Petter Holsten skulle de korsfästa även allmogen!”

Befallningsmannen Daniel Ekman har instämt Petter Holsten i Berga för att denne i Norra Borgeby vid en av landshövdingen anbefalld undersökning ”förhållit sig obeskedligen mot befallningsmannen och sökt tillfälle göra upplopp och uppror”, varit berusad och våldsam, svurit och satt sig till motvärn
när kronobetjänterna velat föra honom ut. Därefter har han hållit sig undan i Norge men senare hos Kunglige Majestät anhållit om fri lejd, varvid han beskyllt befallningsmannen för manipulation vid fördelning av kronospannmål. Målet har sin upprinning i denna spannmålsaffär. Per Eriksson i Ås vittnar, att eftersom säden varit dålig och sent kommit allmogen till handa, har man velat få priset sänkt, och större delen av allmogen i Sunne socken har varit överens om att låta Petter Holsten författa deras ansökan till landshövdingen. Petter Holsten begär nu och får uppskov i målet till nästa dag (måndagen), dels för att hans vittnen ej infunnit sig, dels för att han ej har sina bevis till hands för sitt mål mot befallningsman Ekman.

Då saken under måndagen återupptages, uppvisar Petter Holsten lejdebrev och anhåller samtidigt att hans mål mot befallningsman Ekman skall behandlas samtidigt med dennes mål mot honom. Holstens mål mot Ekman gäller ”överfall med hugg och slag” och att Ekman rivit sönder en del av
hans skrivelser. Dessutom påstås Ekman ha vid en stämma i bygden betingat sig fri förtäring för sig och sitt folk utan att vara berättigad därtill, och slutligen uppges Ekman vid något tillfälle ha varit berusad under sitt ämbetes utövande. Bönderna framhåller än en gång att de uppdragit åt Holsten
att skriva deras inlaga till landshövdingen. Per Bryngelsson i Askersby upprepar flera gånger – trots uppmaning att hålla tyst – att ”om de vilja härför korsfästa Petter Holsten skulle de korsfästa även allmogen”.

När rätten och närvarande ståndspersoner påpekar, att målet ej gäller spannmålsaffären eller allmogens delaktighet i suppliken, blir det allmänt sorl härom. Holsten säger sig ej vilja svara i befallningsmannens åtal, ”eftersom herrskapen lägger sig mot allmogen så att denna ej kan fritt utsäga sina klagomål”. Rätten försöker utröna varför bönderna är så manstarkt församlade vid detta mål och vem som bådat upp dem. Det framskymtar att man misstänker Petter Holsten, men vittnesmålen ger ej belägg för hans skuld. Beträffande beskyllningen mot befallningsmannen för ohederlighet vid spannmålshanteringen finner rätten honom ha klara papper därvidlag och i fråga om den påstådda våldgästningen säger sig Ekman ha erbjudit betalning, vilken dock efter sedvänjan avböjts. Bevis på otillbörlig dryckenskap har inte heller framkommit. För beskyllningarna bötar Holsten 5 daler silvermynt, och Per Bryngelsson bötar likaledes 5 daler silvermynt för ”oanständiga utgjutelser”. Allmogen uppmanas att ge sig i väg från tingsplatsen och endast den som har laga skäl får stanna kvar på tingsgården.

Protokollen uppläses, varefter allmogen anmodas att avträda. Holsten inlämnar en till rätten ställd skrivelse, vari allmogen dels anför sig nu vara på flera sätt så svårt hotad av sina sockenherrar och patroner, att man ej kan vid detta ting utföra sin talan utan anhåller om uppskov tills man fått anföra
klagomål hos landshövdingen, dels att man till fullo instämmer i vad deras fullmäktige Petter Holsten anfört. Handlingen är underskriven av drygt 30 bönder i Sunne socken, bland annat Per Bryngelsson i Askersby. Dessa inkallas nu 2 à 3 i taget för förhör. En del av dem nekar till att ha satt sina namn
under handlingen och andra säger sig inte ha känt till mera om innehållet än att det rört sig om klagomål över spannmålen. Holsten blir under förhörets gång alltmer upprörd över deras undanflykter, kan inte vara stilla utan går fram och tillbaka, varför rätten låter föra honom ut till ett angränsande rum.
Återinkallad tar han nämnden till vittnen att han varit utvisad under förhöret med allmogen.

Efter middagen skickar man bud efter Holsten, som dock ej vill infinna sig förrän han blivit färdig med den inlaga han håller på med. Nämnden beslutar att han skall hämtas med våld. Men nu har han avvikit från tingsgården och efter en stund infinner sig en man med dett brev från Holsten, som meddelar att han lämnat tinget, missnöjd med behandlingen av målet och för att han inte fått tala ut mot fogden. Denne upprepar att Holsten genom att gadda ihop allmogen gjort sig skyldig till anstiftan av uppror och myteri, och rätten finner att Holsten genom avvikandet förverkat lejden, varför han skall 
efterslås. Rättegången fortsätter och vittnen intygar att Holsten vid stämman i Norra Borgeby varit drucken och otrevlig mot Ekman, slagit näven i bordet och fått allmogen i upphetsad stämning och dessutom haft fräckheten att tilltala Ekman med ”du”. Ett vittne har hört Holsten uppge att han skulle ha majoren von Kohten bak ryggen och att det var denne som utverkat lejd för honom.

Holsten kommer dock ej långt utan blir snart fasttagen, och rätten beslutar hålla honom i häkte till fortsatt rättegång vid urtima ting. Lejden anses bara ha gällt förseelser mot Ekman före innevarande ting. Vid ett extra ting 1750-05-14 i Gunnarsby fortsätter målet mot Holsten…

Källa: Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1741-1750, Gunnar Almqvist

 

Comments are closed.