Stocken

En dimmig vårmorgon 1991 så strosade jag omkring längs kajen på Söder. Ja, Söder i Halmstad alltså, alldeles intill Nissan. Där fann jag ofta inspiration till skrivandet eller målandet i ateljén i det gamla kronobränneriet, under Fria Målarskolan.

Den här morgonen njöt jag mest av att vara pånyttfödd och livs levande. Som 24-åring hade jag just upptäckt en ny värld, den inom mig. Det var då, ackompanjerad av koltrasten, som jag fann den. Stocken, som säkert av helt naturliga skäl låg övergiven bredvid bryggan.

Förälskelsen var direkt och obesvarad, så som det oftast är och ingenting kunde hindra mig från att, lik en neanderthalare, släpa hem min älskade. Sedan dess en symbol för utveckling, förändring, galenskap, ståpåsigness och allt möjligt som känns bra…

Stocken har sedan följt mig i 26 år, ändrat skepnad några gånger och stått både här och där, inklusive en och annan utställning. Många är ni som fått bära. TACK!

Nedan, en bild på halva stocken, tagen i maj 2017

stocken

Comments are closed.